Koharu Itagaki, född i Japan, flyttade med sin familj till Tyskland strax före att hon skulle börja i grundskolan. I dag kombinerar hon studierna vid ett gymnasium i Bayern med en imponerande karriär som spelare för Tysklands landslag, där hon 2025 tog hem U15-titeln i flickornas Singel vid världsmästerskapet för ungdomar. Hur har den 16-åriga spelaren, som inte låter sig bindas av ett överfullt träningsschema utan värnar om sin egen rytm, lyckats klättra hela vägen till världstoppen? Vi har tittat närmare på hennes väg dit och på vem hon är bakom resultaten.
(Intervju = Yuki Ogawa / matchbilder = WTT / medverkan = Tamas Co., Itagaki-familjen)
Publicerad i O-KOKU, decembernumret 2026
Hon började spela bordtennis för att ha något att göra. Med Hiraokas teori byggde hon sin egen stil
―― Koharu, du flyttade till Tyskland när du var liten. Minns du något från tiden i Japan?
Koharu Itagaki (nedan Koharu) Jag minns bara svagt hur huset såg ut i Aomori och bordtennishallen på Aomori Yamada Gakuen, där min pappa (Koji) coachade.
―― Du började spela bordtennis efter att ni kom till Tyskland. Hur såg träningsmiljön ut då, och vad var det som först fick dig att börja?
Koharu Det allra första jag spelade var i hallen hos klubben i Bad Königshofen, där pappa var tränare. Det var ett väldigt litet utrymme, där man bara fick plats med två bord. Bredvid tränade tre stora killar som var runt 180 cm långa, och intill dem stod jag och min tvillingbror Harune, och ibland var även min fem år äldre bror Kion med, så det blev liksom att vi tre slog lite bollar här och där.
År 2018, efter ett träningsläger i Tjeckien, familjen Itagaki på sightseeing i Prag. Från vänster: Harune, Koji, Kion, Koharu, Shinobu (mamman)
―― Var det du själv som sa att du ville börja spela bordtennis?
Koharu Inte alls haha. Jag följde bara med pappa till träningen, och eftersom jag inte hade något att göra och det var tråkigt och jobbigt att bara sitta och vänta... så var det därför.
I början hatade jag faktiskt att träna. Om de till exempel sa: ”Träning till halv sju”, så var jag den första som slutade så fort klockan slog halv sju. När jag gick i lågstadiet tror jag att träningen bara varade ungefär en timme om dagen.
―― Din bordtennis är ganska unik: du skapar variation med pips på backhand och driver in smashar med forehand. Hade du pips på backhand redan från början?
Koharu När jag började spelade jag med inverterade gummin på båda sidor, men när jag var sju eller åtta såg jag en spelare som använde pips och tänkte: ”Det där ser kul ut.” Då bad jag själv om att få byta. Det finns ingen annan i min närhet som spelar på samma sätt, så jag tycker att det är bordtennis som är svår att kopiera.
―― Vem var det som coachade dig?
Koharu Jag har fått träning av Yoshihiro Hiraoka från Japan (FLAT HILL) sedan jag började spela, och ”Hiraoka-teorin” har blivit min grund. Hiraoka kommer till Tyskland ungefär en gång om året och håller läger, och när jag åker till Japan under längre lov får jag alltid träna för honom.
Hon blev seriös efter att ha börjat spela internationella tävlingar och blev U15-mästare på världens ungdomsmästerskap
―― När blev den träningsovilliga Koharu på allvar seriös med bordtennis?
Koharu När jag var 12–13 år vann jag en nationell junior- (U15) turnering och började därefter spela internationella tävlingar. Då väcktes känslan av att jag ville vinna lite mer, och från den stunden började jag träna tills jag själv kände mig nöjd.
År 2023 vann jag för första gången lagklassen i U15 vid ungdoms-EM, och jag vann även dubbel. År 2024 blev jag trea i singel både vid ungdoms-EM och världsmästerskapet för ungdomar. År 2025 vann jag singel vid ungdoms-EM...。
―― Och sedan tog du den imponerande Singel-titeln vid världsmästerskapet för ungdomar. Kan du berätta om de tuffa matcherna under turneringen?
Koharu I Quarter-finalen hade jag det svårt eftersom thailändskan Vichitwiriya Kul gjorde starka slag både med forehand och backhand, men jag vann med 4–2. I Semi-finalen mötte jag Muramatsu Kokona från Japan för första gången, och det blev en jämn match med mycket variation ända till Final game, men jag gav inte upp och lyckades vinna med 4–3.
Finalen i flickornas U15-Singel vid världsmästerskapet för ungdomar 2025. Koharu Itagaki besegrade den starka kinesiskan Zhu Qinghui och tog en välförtjänt seger
―― I Finalen stod Zhu Qinghui från Kina på andra sidan bordet.
Koharu Jag hade förlorat mot henne med 0–3 i en turnering i Frankrike i april samma år, så jag hade absolut ingen bild av att jag kunde vinna. Jag gick in i matchen med en challengers inställning. Men i Final game stod det 10–6, och precis när belysningen runt planen tändes med ”CHAMPIONSHIP POINT” blev jag plötsligt väldigt nervös.
När hon tog en poäng och det blev 10–7, blixtrade kameror från läktaren. Tack vare det kunde jag liksom samla mig, ta ett djupt andetag och sedan ta den sista poängen. I det ögonblick jag vann lyste allt upp omkring mig, och det kändes helt overkligt, nästan som en dröm.
Hon satsar på studierna, tar sig tid för återhämtning och siktar mot drömmen om OS-guld
―― När du flyttade till Tyskland som sexåring måste språkbarriären ha varit stor. Hur klarade du det?
Koharu Jag gick på förskola i tre månader innan jag började skolan. I början förstod jag ingenting, men när jag pratade med vännerna runt omkring mig lärde jag mig tyska naturligt.
―― Det tyska skolsystemet skiljer sig ju mycket från det japanska. Hur ser en vanlig dag ut för dig?
Koharu När jag gick i grundskolan slutade skolan på förmiddagen, runt 11.15, och jag åt hemma efter att jag kommit tillbaka. Nu har jag precis börjat i 11:e klass på gymnasiet (ett 13-årigt högpresterande gymnasium), och där slutar också skolan i princip runt lunchtid. Samtidigt börjar lektionerna redan 7.30, så morgnarna är tidiga.
―― Många japanska spelare lever i princip bara för bordtennis, men är ditt liv i Tyskland ganska annorlunda?
Koharu Jag tänker att japanska barn tränar så mycket varje dag att de nog blir trötta av bordtennisen, men för min del är det snarare stressen från skolprov, muntliga förhör och överraskningstester som är störst.
När jag missar skolan på grund av tävlingar blir det färre provtillfällen, och varje enskilt resultat väger tyngre. Det finns också risk att man blir underkänd, så man kan inte slappna av. Lärarna i skolan har som jobb att undervisa, och de förstår i stort sett inte alls min bordtennis, så där är de ganska strikta.
―― Hur tillbringar du din fritid, utöver skolan och bordtennisen?
Koharu Jag brukar ofta baka sötsaker och umgås med vänner. Annars lyssnar jag på musik eller spelar spel... ungefär så.
År 2026, i träningshallen i Königshofen. Från vänster: Kion, Shinobu, Koharu, coach Hiraoka, Harune, Koji
―― Berätta om din nuvarande träningsmiljö och dina aktiviteter.
Koharu I grunden tränar jag i den lokala klubben i Hilpoltstein, och när det är matcher i Bundesliga spelar jag för laget i Dachau. I laget finns Winter från Tysklands landslag, och inför matcherna, till exempel under uppvärmningen, tränar vi ibland tillsammans.
―― Vad har du för mål framöver?
Koharu På kort sikt är mitt mål att spela Youth Olympic Games och världsmästerskapet för ungdomar, och där ge allt jag har. Min stora dröm för framtiden är att ta OS-guld.
Men jag vill fortsätta sikta högre samtidigt som jag har roligt och inte pressas för hårt, och göra det i min egen takt.
―― Vi hoppas verkligen att du fortsätter att kombinera studier och bordtennis, och att du blir en värdig rival till de japanska spelarna. Tack för att du tog dig tid i dag.
Itagaki Koharu
Född 27 januari 2010, från Iwate prefektur. När hon var sex år började hennes pappa Koji, som numera är tränare för MTTL Atlanta Blazers i USA, arbeta som coach i Bundesliga, och då flyttade familjen till Tyskland. Strax därefter började hon spela bordtennis. År 2023 tog hon tyskt medborgarskap, och som spelare för landet blev hon trea i U15-Singel vid både ungdoms-EM och världsmästerskapet för ungdomar 2024, och vann båda turneringarna 2025. I Bundesliga tillhör hon Dachau tillsammans med Tysklands landslagsspelare Winter
Dela
