[Arkiv] Oh Kwang Hun: ”Man blir ju nervös i matchen. Därför tränar vi hårt.”

Ko Gwang-hyeon [tidigare förbundskapten för Sydkoreas damlandslag] Vol. 2

Ko Gwang-hyeon har haft en tränarkarriär i Japan i 22 år och i Sydkorea i 10. Han har gått en lång väg som tränare. Ser man på hans karriär i stort blir det tydligt att tiden som tränare i Japan var viktig för honom. Det här är Vol. 2 av en exklusiv långintervju med Ko Gwang-hyeon, som avgick som Sydkoreas förbundskapten efter OS i Paris. ＜Intervju 2024＞ OLYMPIC PHOTO Remy Gros

Ko Gwang-hyeon  OH Kwang Hun

Född den 9 september 1970 i Bucheon, Sydkorea. Från 22 års ålder tränade han Seoul Commercial High School som professionell bordtennistränare, och när han var 24 kom han till Japan och var tränare för Shukutoku Junior College (senare Shukutoku University). Därefter blev han tränare för Japans damlandslag och förbundskapten för damernas juniorlandslag. År 2017 återvände han till Sydkorea, där han efter att ha varit tränare för ett företagslag utsågs till förbundskapten för Sydkoreas damlandslag 2022. Vid OS i Paris 2024 tog han två medaljer i Mixed Doubles och lagtävlingen för damer. För närvarande (2024) är han GM för företagslaget ”Poram”

Man blir ju nervös i en match. Därför tränar vi hårt. När man kliver in på matcharenan blir det lättare om man tänker på det man har tränat på

●—Ko, du kan ju prata japanska helt perfekt nu, men ungefär när började du kunna prata så bra?

Ko Gwang-hyeon（OH Kwang Hun härefter Ko） När jag kom till Japan gick jag bara på språkskola i sex månader. Kursen var egentligen ettårig, men eftersom jag hela tiden åkte iväg på matcher och turneringar kunde jag inte gå i skolan. Till slut blev det alltså bara sex månaders närvaro.

●—Men det räckte väl inte att bara gå i skolan, så du blev bättre genom den dagliga träningen på Shukutoku?

Ko Jag tänkte att jag skulle träna spelarna på plats, så samtal var nödvändiga. Jag behövde kunna prata riktigt bra, så jag lärde mig ord. Och genom att prata med spelarna varje dag blev jag gradvis bättre.

●—När kände du att det började räcka?

Ko Från 2001 blev det lite bättre.

●—På den tiden var Shukutoku känt i japansk bordtennis för sin hårda träning och sin tuffa fysträning.

Ko Träningen måste vara tuff, annars blir man ju nervös i en match. Därför tränar vi hårt. När man kliver in på matcharenan blir det lättare om man tänker på det man har tränat på. På det sättet pratade jag också med spelarna och drog med dem framåt. Till exempel sa jag: ”Du är bra på backhand, så från backhand mot backhand stärker vi attacken genom step around till forehand. Då blir det mycket lättare att ta poäng.” Så tränade vi medan jag pratade med spelarna.

●—Ko, ända sedan tiden i Seoul har du tränat damgymnasiumlag. När du kom till Japan blev det dessutom Shukutoku. Det har alltså varit damlag hela tiden, eller hur? Fanns det aldrig någon större lust att träna herrar?

Ko Jag tränade herrar först efter att jag återvände till Sydkorea 2017 och tog över som tränare för ett herrlag i företagsligan. Det var ”Boram Halleluja” (nedan Boram). Jag var där i fem år.