Publicerat i 卓球王国, decembernumret 2026 / Bordtennisspelarens öde: ”Att tala ut om net-in och edge-ball!”
vol.5 Chikara Murakami 〈Kikyō Kurabu〉
Chikara Murakami
Född 14 juni 1949, från Iwate-prefekturen. Vinnare av mixed doubles i All Japan Championships 1980, två gånger vinnare av seniorsklassen i All Japan Championships, samt många segrar i All Japan Long Ball Championships och nationella long ball-turneringar
Man får inte rubba det mentala. Det är bara ett ”litet påhitt från bordtennisguden”
Med det höga nätet och den stora bollen, och eftersom man spelar med kortnabbgummi, blir det många net-in i long ball.
”Long balls mästare”, Chikara Murakami, talar om net-in och edge-ball i long ball.
Long ball har ett högre nät och en större boll än vanlig bordtennis med hård boll, så det är en gren där net-in förekommer ofta. Och eftersom bollen vid net-in inte studsar tillbaka blir den svår att returnera.
Dessutom, när en net-in eller edge-ball uppstår, får den en effekt som motsvarar två poäng i matchen. Om till exempel motståndarens boll går in via edge vid ställningen 5–5, kan det ha blivit 6–5 om det inte hade hänt, men i stället blir det 5–6. En tvåpoängsskillnad i ett 11-poängssystem påverkar i hög grad utgången av matchen.
Men i long ball ska en boll som går in via net-in inte ses som ”otur”, utan som något ”helt normalt”.
Och även en boll som är svår att returnera när den går via net-in kan ändå räddas om man, innan den har hunnit studsa två gånger, ser ett glapp på 2–3 cm mellan bollen och bordet och då i samma ögonblick låter racketen glida in och ändå returnerar den. Det är vad en förstklassig spelare kan göra.
I det här läget räcker det inte att bara följa bollen med blicken. I samma ögonblick som motståndarens boll träffar nätets ovankant måste man reflexmässigt gå framåt. Det är oerhört viktigt att göra detta till en vana redan från träningen.
Samtidigt som man rör sig framåt släpper man taget om racketgreppet, och om man bedömer att man ändå inte hinner, greppar man om längst ut på handtaget. På så sätt förlängs räckvidden med 2–3 cm. Med den lilla skillnaden hinner man fram till bollen och kan returnera den. Om man har det här medvetandet i sin träning till vardags kan det ibland rädda en från en fullständig katastrofsituation i matchen.
Vid en edge-ball ska man sticka fram racketen innan bollen faller till golvet och dessutom böja bollen ännu mer när man returnerar den. Det här är också min specialitet. Den som ger upp net-in och edge-ball direkt är en tredjeklassens spelare.
Oavsett om man förlorar i första omgången eller var man än förlorar, är det livsviktigt så snart man står på planen. Just därför jagar jag bollen med livet som insats.
Jag har varken bollen kraft, speed eller power. Jag är inte särskilt lång, och armar och ben är korta. Jag springer också långsamt. Då återstår bara kämpaglöden. Jag kan bara jaga bollen med ren vilja. Om man kan ta upp net-in och edge-ball eller inte handlar verkligen om inställning.
Om min egen boll i stället blir en net-in eller edge-ball ber jag förstås motståndaren om ursäkt, men jag har aldrig någon gång ropat ”Yoshi!”. Eftersom bordtennis har både sportsmanship och etikett tycker jag inte att man ska jubla.
Även om motståndarens boll blir en net-in eller edge-ball under matchen får man inte rubba det mentala. Det är bara ett ”litet påhitt från bordtennisguden”, och motståndaren hade ju inte heller medvetet siktat på det. Om man klagar eller sjunker ihop inför sådana bollar som man inte kan rå för, kommer man inte att kunna ta hem Victory. Det viktiga är att kunna tänka: ”Gud skojade bara med oss.”
Dela
