Sann historien om Bordtennisens roliga berättelser 1 [Bordtennisens födelse] – den fruktansvärda mani-nästet ”Table Tennis Collector”

Sann historien om Bordtennisens roliga berättelser <1> publicerad i Bordtennis王国, juli 2020

　Författaren till bordtennisens historiska manga, ”Manga de yomu Bordtennismonogatari” (utgiven av Bordtennis王国), och bordtenniskrönikören Ito Jota (ITO Jota) presenterar roliga historier gömda i bordtennisens historia och deras bakgrund. I första delen förklarar han sanningen om bordtennisens födelse, så som den har blivit klarlagd genom hårdnackade bordtennishistoriker som gått till botten med allt.

* Den här artikeln återges från publiceringen 2020. Informationen är från den tiden.

● Referenslitteratur: Sportvetenskaplig serie ”Tennis to Dress” av Masahiro Inagaki (redaktör/författare), ”Table Tennis Collector” ITTF

[Bordtennisens födelse]

Det fruktansvärda mani-nästet ”Table Tennis Collector”

　Det var för tre år sedan, alltså 2017, som jag började skriva originalet till historien om bordtennismangan. När jag ändå skulle skriva ville jag vara så korrekt som möjligt, så jag började läsa på ITTF:s webbplats. För tiden efter att Japan började delta i världsmästerskapen finns japanska tidningar och tidskrifter kvar, så där går det att slå upp, men längre tillbaka finns det många oklarheter. Om det står på ITTF:s webbplats måste det ju vara den officiella bordtennishistorien, och då borde det vara så korrekt som det kan bli.

　Jag hittade snart hörnan ”History” och började skriva, men något kändes fel. Varje gång jag tittade på webbplatsen hade det som stod där förändrats lite grann. På det här sättet går det inte att veta vad som är sant, och då kan jag inte skriva vidare.

　Medan jag grubblade över det här och letade runt på webbplatsen hittade jag tidskriften ”Table Tennis Collector”. Den har kommit ut tre gånger om året sedan 1993, och mer än 80 nummer är helt öppet tillgängliga. När man bläddrar i den ser man, precis som namnet antyder, hur samlare visar upp sina samlingar av bordtennisutrustning och tillbehör, och byter information med varandra. Det verkar som att allt som har med bordtennis att göra duger: på omslaget till ett nummer fanns ett gammalt kort med en teckning av bordtennis, och där stod det: ”Det tog 40 år att få ihop alla 12.” I ett annat nummer stod det om en man i norra Utah i USA, som har som hobby att med metalldetektor leta skatter i marken, och som hade hittat en medalj för tredje plats i lagtävlingen vid världsmästerskapen 1929 på 13 centimeters djup. Det var Englands lag som tog medalj i den tävlingen, men mysteriet var varför den låg nedgrävd i amerikansk jord. I det engelska laget ingick då en spelare vid namn Fred Perry, som senare flyttade till USA, men hans medalj hamnade hos en brittisk samlare 1997, så det var något annat, och artikeln avslutades med ungefär: ”Om någon läsare har information som kan lösa detta mysterium, hör gärna av er.”

　Det här var ju otroligt. Sådana gränslösa bordtennismänniskor höll alltså på med sina fullkomligt maniska aktiviteter på en offentlig plats som ITTF:s webbplats. Fantastiskt.