Publicerat i O-KOKU, decembernumret 2026 / Bordtennisutövarens öde: ”Att tala ut om netbollar och edgebollar!”
En boll som nuddar nätet och går över på motståndarens sida, en ”netboll”, och en boll som tar i bordskanten och går in, en ”edgeboll”. I matcherna är det sådana bollar som alla upplever, ibland tur, ibland otur. Här får toppspelare och tränare tala ut ordentligt om dem!

vol.4 Fumiya Igarashi 〈Hinode Medical Welfare Group〉
Igarashi, Fumiya
Född 9 september 1999, kommer från Yamagata prefektur. Gick från Ishikawa/Gakuen High School till Waseda University och är nu aktiv som spelare för Hinode Medical Welfare Group. Tredje plats i All Japan Students Select 2020, topp 16 i All Japan Corporate 2024
Det var just för att jag slog modigt som jag kunde ta kontrollen från edge-bollen. Den där ena bollen ledde till en comeback
Netbollar, edgebollar... En oväntad boll kan förändra matchbilden. Fumiya Igarashi ser det som ett resultat av ett offensivt, vågat spel och växlar sedan fokus till nästa boll.
Jag försöker inte bry mig så mycket om netbollar och edgebollar, eftersom de ändå händer i en match.
Utifrån mina erfarenheter hittills känns det som att bollar som går in efter att jag spelar vågat och fullföljer slaget hårdare oftare tar i net eller edge än bollar där jag försöker spela säkert för att bara få in dem. Därför tänker jag att när motståndaren får en netboll eller edgeboll, då går hen för det.
Men om jag själv skruvar serven hårt och motståndaren försöker lägga en stop shot eller push för att spela in bollen, och den sedan tar i nätet och går över, då tänker jag ändå: ”Oj”. Det finns ju turpoäng också, där en boll som lika gärna kunde ha blivit en into the net råkar gå in. Därför tänker jag i avgörande lägen också på möjligheten till en netboll från motståndaren, och jag försöker medvetet att inte skruva serven för hårt. Jag är noga med om jag ska skruva serven hårt eller inte.
Det har också hänt att en boll jag slog vågat gick in via edge och att jag sedan tog kontrollen från den. Det var i en T-League-match i december 2024.
I fjärde game låg jag under med 1–2 i games mot LIN Yun-Ju (Chinese Taipei / Kinoshita Meister Tokyo), men kom ikapp från 5–10 till 10–10. Därifrån serverade LIN en halvlång serve mot forehand-sideline, och jag svarade med en låg topspin-loop med ordentligt spin. Motståndaren hade läst det placementen och stod redo efter att ha flyttat runt, men loop-topspinet tog i edge och bollen nåddes inte.
Om jag då hade varit rädd för att missa och spelat en hög, bågformad loop-topspin, hade jag kanske blivit counter-topspinnad och det hade varit slut. Men från 5–10 hade jag hunnit ikapp, och vid 10–10 var det en situation där nästa boll kunde ge mig game, så jag bestämde mig för att skruva ordentligt och spela ett riktigt tufft loop-topspin (T-League-reglerna är utan deuce utom i final game). Det var därför bollen blev låg och svår.
Edge går inte att sikta fram med flit, men eftersom det kom som ett resultat av ett vågat spel kunde jag själv också spela ännu mer offensivt efteråt, och det ledde till en comebackseger.
Sådana bra exempel finns, men i match kan också motståndarens netbollar och edgebollar komma i följd. Om man börjar tänka på det påverkas även nästa spel, så jag brukar tänka: ”Det är bara att acceptera.” Sedan använder jag det som material för nästa boll, till exempel genom att ändra placementen om motståndaren slår vågat och därför får många netbollar eller edgebollar.
Jag försöker inte fastna i det som hände, utan tänker på ”vad gör jag med nästa boll?”. Inklusive net och edge tycker jag att det är det viktiga.
Dela