Det har gått 36 år sedan bordtennis blev en olympisk gren 1988. OS, som hålls vart fjärde år, blir ofta en stor milstolpe även i bordtennisens världshistoria.
Ibland leder OS till att regler och utrustning förändras, och ibland till att toppspelare försvinner. Ser man till den japanska bordtennisvärlden har OS också varit en utgångspunkt i processen från en låg period till att Japan blev en bordtennismakt näst efter Kina. Genom OS-historien kan vi känna bordtennisens utveckling i världen.
＊Bilden visar Liu Nankui, som tog guld i Singel på hemmaplan i Sydkorea
Jag blev förvånad över att Kina tog bort en regerande världsmästare från OS-truppen
Olympiska spelen (OS) delas in i sommar- och vinterspel, men länge betraktades de som den främsta tävlingen för amatörer. Bordtennis, där många proffsspelare fanns i Europa, beslutades få delta i OS 1981, och Seoul-OS 1988 blev det minnesvärda första olympiska spelet. Detta kan sägas vara resultatet av att Samaranch, som blev IOK:s (Internationella olympiska kommittén) ordförande 1980, ville öppna dörren för proffs, i praktiken skapa en turnering på världens högsta nivå och driva kommersialisering. Vid den här tiden kallades toppidrottare i socialistländer för ”state amateurs”, och de var i praktiken proffsspelare som utövade sporten som yrke med statligt stöd.
Dessutom var det en viktig förutsättning för att bli en olympisk gren att sporten var spridd över alla kontinenter, och bordtennis uppfyllde det utmärkt.
Denna fortsättning är betalt innehåll
Genom att prenumerera kan du läsa alla betalda artiklar
