Hina Hayata: ”Just nu känns det som när jag gick i gymnasiet, och jag kan inte låta bli att tycka att bordtennis är roligt” (första delen)

Hina Hayata　

Äran hon ristade in vid OS i Paris, och smärtan i vänster arm som blev kvar som priset hon fick betala. På randen till förtvivlan tog Hina Hayata beslutet att bryta med strävan efter den idealbild hon en gång hade. Inte ett återtåg, utan en nystart. Vi närmar oss innebörden av det andra kapitlet som Hayata har börjat gå in i. <Mars 2026>

◆ Hayata Hina
Född 7 juli 2000, från Fukuoka prefektur. Började spela bordtennis som fyraåring i Ishida Table Tennis Club och blev tvåa i Japanmästerskapen för Hopes 2012. Vann de nationella ungdomsmästerskapen 2013 och 2014. Vann Inter-High 2016. Tre raka singeltitlar i Japanmästerskapen 2023, 2024 och 2025, samt fem raka japanska damdubbel-titlar 2018, 2019, 2020, 2022 och 2023. Trea i singel vid VM 2023. Brons i singel och silver i lagtävlingen vid OS i Paris 2024. Världsrankad 9:a (per 30 mars). Representerar Nippon Life"

Jag hade länge plågats av gapet mellan ideal och verklighet

　Hina Hayata gick igenom ett år där hon kämpade i gränslandet mellan ljus och mörker. Handledsskadan i vänster arm drog ut på tiden, och medan hon slets mellan ideal och verklighet fortsatte hon ändå framåt. En känsla av obehag som inte ens segrar kunde skingra, och en förnimmelse av att dras tillbaka till sitt gamla jag.

　För att bryta den stagnationen, vad gav hon upp och vad valde hon? I sin vilsenhet fann Hayata ett ljus: inte att återvända till det förflutna, utan modet att kliva in i sitt nya jag.

◇◇

●─Om du ser tillbaka på det här året, hur skulle du beskriva det?

Hina Hayata (hädanefter Hayata)　Det kändes som om jag hela tiden gick i mörker. När jag trodde att jag såg ljus, så försvann det igen. Även när jag försökte få tag i det fanns det fortfarande avstånd, eller så syntes det bara för ett ögonblick innan det försvann. I grund och botten kändes det som att jag hela tiden kämpade mig igenom just en sådan svår situation.

●─Är det där ljuset och mörkret syftat på resultatet i matcherna?

Hayata　Nej, snarare var det den andra delen som var större. Eftersom vänster arm också var i dåligt skick fanns det mycket jag inte kunde göra själv, och det ledde i slutändan ibland till matchresultaten. Det var längre perioder då det handlade om att ”jag vill, men kan inte” eller ”nu måste jag bara stå ut”.

　Det var som om min känsla inte kom tillbaka, eller som om jag befann mig i en annan värld. Även när jag försökte återställa den gick det inte tillbaka, och med tejpning som begränsade mig fanns det också mycket jag inte kunde göra. Samtidigt fanns känslan från innan jag skadade armen i Paris kvar i huvudet, när jag försökte skapa något annat. Just därför plågades jag hela tiden av gapet mellan ideal och verklighet.