[Adjö, Timo. Vi kommer inte att glömma dig] ”Jag letar efter det nu, mitt livs andra kapitel”

”När jag är på matcharenan koncentrerar jag mig till 100 procent på en bordtennismatch. Men så fort jag lämnar den tänker jag inte på bordtennis”

En stor bordtennisspelare är snart på väg att lämna arenan. Timo Boll, den unika superstjärnan som föddes i Tyskland. Han svepte stilfullt genom världens bordtennisvärld efter 2000 och etablerade en helt unik spelstil. OS i Paris sommaren 2024 blir hans sista internationella tävling, och i Bundesliga, som avslutas våren 2025, lägger han racketen på hyllan. Vad kommer Timo Boll att säga när han blickar tillbaka på sitt bordtennisliv?

Detta intervjuades i december 2025.

Publicerat i O-KOKU, februari 2025-numret, del 2

＜Photo ITTF＞

Adjö, Timo. Vi kommer inte att glömma dig

Om det inte vore för Bundesliga skulle jag inte vara den jag är idag, och jag skulle inte heller ha de resultat jag har

● Vad betydde Bundesliga i Tyskland för dig? Du gick med i ligan från början när du började med bordtennis och tog dig upp från tredje divisionen till andra och sedan första.

Boll Vid 16 års ålder var mitt mål att ”bli en bra Bundesliga-spelare”. Det är ju ett väldigt genomsnittligt mål. Och jag tänkte: ”Ska jag sluta med bordtennis runt 29?” Jag trodde inte att jag skulle hålla på så här länge.

Om det inte vore för Bundesliga skulle jag inte vara den jag är idag, och jag skulle inte heller ha de resultat jag har. Redan som barn var det väldigt viktigt att spela matcher i ligan. Att spela en eller två matcher på helgen och sedan träna ordentligt mellan matcherna. Det var upplägget. Det var inte så många matcher, men att spela på lördagen eller söndagen, träna bra mellan matcherna och sedan möta nästa helg kändes som en kort cykel.

När jag ser dagens spelare känner jag verkligen att de inte har någon tid att träna. De tävlar i WTT, kommer hem och spelar direkt i Bundesliga, spelar en match, tränar en eller två gånger och åker sedan vidare till nästa turnering.

I praktiken handlar det bara om att finjustera för att förbereda sig, och jag känner ibland att det blir för lite träning för att faktiskt bli bättre. När jag var junior till exempel, kunde vi säga: ”Din backhand är inte bra, så låt oss fokusera på backhandträningen i tre veckor.” På helgerna spelade vi en eller två matcher och kunde i övrigt fokusera på vår egen träning, men jag tycker att det är för många matcher nu.

● Vad är professionalism?