［Iseki Seiko & Kinuko Vol. 3］”Jag kämpar för att kunna slå Kina. Jag får motivation av det”

Nära men ändå långt borta – Japan och Kina.

Harumitsu Wei har sina rötter i Kina, lärde sig bordtennis där och tog sig hela vägen ut i världen. Tillsammans med sin nyblivna hustru, Xiaojuan Shi, kom han till Japan. ”Jag tänkte stanna två, tre år och sedan åka tillbaka till Kina” (Harumitsu), ”eftersom vi ändå hade kommit hit ville jag gärna stanna länge i Japan” (Kinuko). Paret slog sig ner i Kumamoto, fick barn och tog så småningom japanskt medborgarskap.

Wei blev japansk mästare och representerade även Japan i OS med den japanska flaggan på bröstet. Men företaget han arbetade för gick i konkurs, och följden blev också en avsliten hälsena och andra olyckliga händelser.

Det har varit ett liv fyllt av dramatik. Tillsammans har de tagit sig över både stora och små berg. Nu har de levt i Japan i 34 år, längre än de gjorde i Kina, och bergen de har bestigit är, när man ser tillbaka, bara en liten del av det storslagna landskap som breder ut sig framför dem.

För vart och ett av de år de har levt finns det mycket för Wei Harumitsu och Wei Kinuko att berätta. ＜Intervju, april 2025＞

En dag, när alla fem bord kunde användas, så kunde jag verkligen inte låta bli att brista ut i skratt haha

●─Efter 2004 blev ni alltså tränare.

Kinuko　Super Circuit minskade gradvis, så det bara tog slut av sig själv. Då bestämde vi oss för att bli tränare. Harumitsu tränade på Aomori Yamada och var också i Akita och tränade som en del av truppen inför Akita National Sports Festival 2007. Vi fick livet att gå ihop.

●─Och du, Kinuko, vid den tiden?

Kinuko　Jag skrev texter, och så tog jag hand om barnen. Eftersom Tenka inte kunde prata kinesiska gick han i en kinesisk grundskola i ungefär ett år. Jag åkte fram och tillbaka mellan Japan och Kina. Tenka spelade också bordtennis. Det fanns inte så många klubbar i Tokyo, så till slut gick han till Nissan Junior i Shinkoyasu. Därifrån tog jag honom tillbaka till Kina och lät honom gå i en kinesisk grundskola ... Och sedan, 2009, byggde vi en bordtennishall. Bordtennishallen (Isekane TTL) var inte något som planerades från början, utan det blev mer något som växte fram av sig självt.

●─Tänkte ni att det skulle bli svårt att driva en bordtennishall? Trodde ni verkligen att det skulle fortsätta så här länge?

Kinuko　Jag var märkligt självsäker haha. Hallen är stor, men den ligger bara långt från stationen. Personen som gav oss råd var väldigt orolig och sa att det var jättebra att starta en bordtennishall. Men när hen såg platsen sa hen: ”Det här området är inte bra” och ”Har ni verkligen undersökt det här området?” När jag hörde det tänkte jag att vi borde strunta i platsen. I början kändes det som, vad ska vi göra nu? Men vi tänkte att även om vi inte kan något om annat, så kanske vi åtminstone klarar av bordtennis.